Jag har träffat så många fina familjer och fler har åkt till Hangö bara för att fotograferas.
Majoriteten faktiskt.
Varje familjefotografering är unik och annorlunda, så som även varje familj, därför är varje möte och editering lika unik och annorlunda för mig.
Jag gör varje bild som ett handarbete, använder så lite som möjligt copy + paste och inga filter.
Detta kan medföra att arbetsprocessen är litet långsam men jag vill hålla det så.
Det är mer känsla i helheten då.
Jag strävar till att få bilderna så verklighetstrogna som möjligt, i all sin glans, kryddad med en liten nypa sagolik fantasi. Ibland lite större nypa, beror på vilket humör jag är på men för det mesta en liten.
Jag är ingen större vän med överljusa bilder där skuggor dragits fullt upp och färger förvrängts.
Där svart blir grått och bilden blir utfläkt och vit.
Jag föredrar mer mustighet och sanning.
Jag jobbar på känsla, lyssnar på mina kunders önskemål men är också duktig på att övertala så jag får bilder tagna på kanske motsatta platser än önskat, bilder tagna som jag ser dem. Varje gång har mina kunder blivit positivt överraskade. Platser de inte ens noterat, upptäcks och blir vackra i rätt ljus.
Jag älskar att få förverkliga mina egna visioner och idéer, jag följer mycket med andras arbete, influeras, inspireras, medför mitt eget, men jag kopierar inte.
Och, jag fastnar oftast för bilderna som är lite mer avvikande från massan.
Det kan vara en min, en gest, en händelse, en vinkel, till och med en tonsättning..
Vad som helst, men iallafall något känsloväckande.
Nåt avvikande helt enkelt.
Fler av familjerna önskade att jag inte publicerar deras bilder och det är något jag respekterar högt.
Jag frågar alltid om lov, av varje person, för varje bild.
Publicerar här några av de finfina familjer jag träffat och fått lov av.
Med några rader ord.
Ni är vackra.
Allihopa.
De kom för en fotografering vid vattnet, men brackelfotografen ledde dem till sist lite åt sidan och Oj vad de blev bueno! Naturligt ljus endast.
Jag har nog inte varma adjektiv nog att beskriva denna familj. De sprudlar av värme och kärlek och det smittar av sig.
De kramade inte bara varandra utan även fotografen!
Hon vann morsdagslotteriet på min Facebook-sida men hamnade vänta litet för att vi sku få en fotografering att passa in i min hektiska kalender.
De kom åkande från en annan stad, lillkillen hann somna på vägen ner och bli ordentligt åksjuk men fotograferingen klara han med glans! Här funderar han på fartygen som kom in i hamnen.
De va inga små båtar precis, inte iallafall för en liten man.
Vacker trio!
Jag hade blivit varnad innan, sonen vill inte med på bilder.
Han visa det skarpt med med sina minspel och smittade lite av det till sin syster.
Här håller han på att brista i skratt. Varför?
Jag frågade om Messi spelar i EIF.
Jag tror att han tyckte jag var den mest ovetande och knasiga fotografen på hela jorden!
Jag blir så glad när barn vågar vara sig själva, precis som dom är.
Vill man inte så vill man inte. Låt det visas, låt det förevigas. Guldkorn i familjealbumet om tider och faser i barnens utveckling och liv.
Hoppas han har styrkan att våga vara sig själv även framöver på livets stig, för det om något kan kräva styrka, att våga vara sig själv.
Gu vad jag älskar personliga porträtt!
Det hade regnat och sett regnsjukt ut hela dagen. Blåste gjorde det med. För fullt!
Men vi hade en inbokad fotografering som vi ville hålla.
Så vi började lite med plan B, att fotografera i studion.
Vi skulle oberoende göra det då tösens halvårsporträtt stod på agendan, men vi körde även lite familjeporträtt inne för säkerhets skull.
Sen gick vi ut, utrustade med paraply, till den enda stranden jag tidigare den dagen konstaterat det inte blåste på.
Vi fick ett magiskt ljus. Nästan overkligt.
"Vi vill ha litet tråkiga enkla svartvita porträtt i studion" sa de.
Jag blev så himla glad!
Hur mycket jag än älskar naturligt ljus och porträtt i miljö så blir jag så glad att få ta klassiska porträtt i studion!
Denna familj bjöd på variation, minspel och egna idéer men gav även fria händer åt mig.
Jag editerade bilderna i både färg och svartvitt men föredrar själv bilderna i färg, denna gång.
Bjuder här på en av deras egna idéer.
Jag hann träffa dem tre gånger under sommaren.
Detta är från deras tredje fotosession bara några veckor innan bebin föddes.
Detta par var väldigt öppna för allt, alla mina tokiga och halvtokiga idéer fick jag förverkliga.
Hur evigt tacksam är jag inte för det!
Jag hoppas de har det allra, allra bäst med sitt lilla knyte av lycka!
Liten blev plötsligt stor.
Tretton månader innan hade vi gjort en par- och gravidfotografering i andra ändan av stranden.
Ett ord; minspelen! Magskratt och lycka!
Ni är härliga!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar