Den Hårfina Linjen

Vi drar alla vår inspiration någonstans ifrån.
Vi influeras och inspireras av andras arbete men tillika vill vi hålla oss ifrån att kopiera.
Majoriteten av oss iallafall.
Men visst, alla kan vi alla nångång falla över på fel sida, utan avsikt.

Detta har tagit min uppmärksamhet en tid nu.

Att kopiera är kanske något av en tradition, en länk i kedjan, att bygga på något som varit men även att lämna nåt att bygga på för andra.
Att kopiera är alltså ett sätt för konst i olika former att utvecklas, även fotokonst.

Det finns omständigheter då det är okej att kopiera.
En av dem är då du håller på att lära dig.
Att kopiera av en mästare är ett acceptabelt sätt att lära sig, du förstår bättre hur något är skapat och uppbyggt. Du lär dig av den erfarenheten, finslipar din egen teknik helt enkelt.

Musiker spelar av riffer, exakt som de hör dem.
Målare målar variationer av sin förebilds bild, leker med färger och penseldrag.
Designers och formgivare apar efter stilar de gillar och inspireras av.

Medan det är helt okej att kopiera för att lära sig, så anser jag att det inte är okej att kopiera av någon annans verk och framföra det som ditt eget i kommersiellt syfte.
Det är väl en delorsak varför lagen på kopieringsskydd existerar.
Visserligen finns det undantag, finns säkert firmor där vissa leder och resten följer efter, speciellt i design industrin. Många designs samt konstruktioner är ju viss grad kopior på någon redan existerande design.

Det finns andra anknytningar till inspiration och kopiering, och den anknytningen försikommer inte bara i början av karriären, det är när man t.ex. frågar sin kund ifall hen har några bilder den gillar.
Det gör man för att få ett hum om vad kunden söker, för alltid är det inte lätt att sätta ord på sina önskemål och visioner.
Där finns risken igen att man lätt slipprar över linjen.
Hur hålls man då på den rätta sidan så att säga?

Det finns olika sätt.
Ju längre ifrån slutresultatet du tar din inspiration, desto mindre chans är det att ditt arbete anses vara en kopia.
När du inspireras, tänk steget längre, tänk djupare, tänk på vad ger dig inspiration i verket, specifikt.
Om du gillar en ton, kopiera inte tonen direkt, tänk på helheten, fundera på färgernas relationer till bilden.

Är du inspirerad av tonsättningen?
Är du inspirerad av kontraster och skuggor?
Är du inspirerad av komposition?
Välj då lite andra färger, kontraster och vinklar, som passar din bild.
Som är du.
Som är din underskrift så att säga.
Ta samma plats eller liknande plats, men avsluta bilden med en bit av dig själv.

Istället för att kopiera direkt, försök att förstå kärnan i arbetet du ser, bakgrunden med bilden, men försök framförallt förstå vad den mästaren av sitt verk vill berätta med sin bild. För alla bilder har troligen en berättelse, ett djupare meddelande till yttre världen.
En kopia blir då, i mitt tycke något av ett ytligt verk.

Oundvikligen så bygger ju sig ett verk på något vis på andras verk.
Alla har vi påbörjat ett arbete som grundar sig till någon grad på någon annans, men sedan utvecklat det vidare och avslutat arbetet med vår egen stil.

Jag tror att det att man skall kunna vara en länk i kedjan betyder att man skall vara kapabel att kunna se skönheten i andras verk och framför allt förstå varför just du anser det är verket är vackert.
Kopiera inte direkt det du ser.
Sök kärnan till bildens godhet och filtrera den igenom dig själv.
Samla inspirationer, härifrån och därifrån, nära och längre ifrån, blanda dem och resultatet blir ett verk av dig. Ett unikt verk med din signatur.

Skall en mästare av sina egna verk vara smickrad eller får hen bli ledsen om hen finner att verk kopierats?
Det är väl tudelade svar där och handlar om personligheter.
Vissa smickras, andra inte.
Jag hör denna gång till de sistnämnda.
Jag känner oxå lite sorg för andra utsatta "inspirationskällor", speciellt då det man uppmärksammat inte alltid är det lättaste att bevisa vackert.

Vi lär oss och växer alla dagar.
Vi börjar som sagt ofta med att lära oss via kopiering i någon grad och det är inga fel på det.
Det som är fel dock är att publicera "andras verk" eller direkta kopior, som ditt eget.
Det får mig att fundera hur djup ditt intresse och/eller kunskap egentligen är...
Man skall vara ärlig, inte bara mot andra utan även mot sig själv.
Titta på din inspirationskälla, om och om igen, om den är för lik en kopia, gör omändringar, starta om.
Ingen skall nånsin behöva titta på ett verk och tänka, det där ser för bekant ut, den där bilden har jag sett innan.
Ingen skall aldrig behöva tänka ordet kopia.

Där.
Det är sagt.


Ha en skön fortsättning på veckan finisar!
Avslutar mitt inlägg med några lånade ord :)