Fafa & Fammo

Efter många års, snarare sagt tiotals, arbete som gymnastiklärare för barn och unga så kastar hon loss för ett nytt era. Hon går från skalans ena ända till den andra.
Från arbete med barn till åldringar.

Pia kontaktade mig för att hon behövde porträtt för sin nya firmas hemsida, som skall lanseras inför jul. Hon kastar in sig i egenföretagarvärlden och startar sin verksamhet Fafa & Fammo efter nyåret.
I samma meddelande förklara hon att hon känner sig allt annat än bekväm framför kameran men att hon sett mina porträtt och hon beundras av den kapacitet jag har att få fram mänskans personlighet i bilden.
Vet ni hör sådana ord ger luft under ens vingar?
Det ger luft som en höststorm i kraftigaste byarna.
Ibland vacklar man, blir blind för sitt eget arbete.
Man ser inte det andra ser utan tvivlar lite på sig själv.
Jag gör det iallafall, alltid nu och då.
Som jag sagt innan så fotograferar jag främst och alltid för mig själv, för att jag älskar det, och gillar någon annan mitt arbete så glädjer det mig och värmer mitt hjärta.
Jag har alltid varit en gnutta konstnär av mig. Som barn ritade och målade jag, med vattenfärg, blyerts, kol och oljefärger. Jag drejade, sjöng, dansade.
All den kreativa härvan har jag nu flyttat till fotograferingen, mina visioner bygger jag upp och dokumenterar via sökaren i kameran och gör finishen på datorn. Jag älskar det finisharbetet!
Likaväl som en konkret pensel i hand funkar datorns mus eller elektroniska ritbordet.
Ögonen är mitt favoritområde.
Ett porträtt är flackt om inte ögonen är skarpa och fångande.
Så tycker jag.

Men jag, som jag har som vana så fråga jag om hon hade ett favoritställe eller nån särskild hon ville ha fotona tagna på.
Gunnarstrand eller Tullis löd svaret.
Jag hajar alltid till en piki gnutta när det kommer till strandbilder, för brackel och skog samt urbanare miljö är liksom jag. Men jag har lärt mig att också stranden kan vara mångsidig och i det rätta ljuset så blir bilderna, ja enastående.
Jag ingen direkt beundrare av bilder tagna i hårt solsken.
Av dem tu alternativen valde jag Tullis för visste att är ljuset på fel sida så har vi mer möjligheter där än på Gunnarstrand.

Fotodagens morgon låg himlen tung och grå, sådär ointressant grå, ni vet.
Ingen struktur på molnen och ljuset var som i säcken.
Jag hann redan skrämma mig men bestämde mig för att gå ner till stranden med min dotter och provknäppa några bilder. Skruvade på åttiofemman som legat olagligt länge i kameraväskan och åkte iväg. Jag var skeptisk men efter några provbilder konstatera jag att ljuset var bra nog att ge fotograferingen en chans. Vi åkte hem en halv timme innan sessionen och då var ljusförhållandet som när vi kom dit men under den stund jag var hem och svänga så hände något. Himlen sprack!
Boom! Ett tyst Boom! då...
Vädergudarna höll mig minst sagt på tå den dagen.

Och ja - åttiofemman levererade.
Verkligen.
Tror jag skall hålla dammet borta ifrån den nu en tid framöver.
Antalet lyckade bilder var många, likasom mängden skarfar Pia hade med, och som vanligt skulle jag vilja publicera allt men väljer ut några som även ni får njuta av!