Först i rad stod JCI, som jag haft glädjen att dokumentera innan ett par gånger.
När de samlas så har de program i dagar två eller tre.
De startade en fredag kväll på HSF.
Det var mörkt som i säcken. Kolsvart både inne och ute och regnet stod som spön i backen.
Jag hade tagit yttre blixten med men bestämde mig fort för att försöka fånga stämning precis som det var, utan konstgjort ljus.
ISOn sjöng allt vad det lossna och slutartiderna var långsamma.
Hade jag inte lärt mig att älska bruset innan så bäddades det för en kärleksrelation nu.
Morgonen därpå startade me tal av stadsdirektören i svenska högstadiets matsal och dagen kronades med festlighet i Brankkis.
Samma ljusomständigheter fortsatte där och jag godkände det.
Evenemang som dessa är dokumentär fotografering i högsta grad.
Mingel, tal, diskussioner, skratt, skålanden och gruppfoton.
Man går med ögat i sökaren tills mascaran brett ut sig, och ler.
Det måste ju på riktigt vara ett av de bästa jobben i världen jag har!
Jag får träffa mänskor, otaliga mängder mänskor som litar på mig, jag får komma dem nära en stund och ta del av stora händelser i deras liv.
Vad det kommer till att dokumentera evenemang så har jag märkt en stigande trend, nämligen mobiltelefonerna. Det fotograferas andra, sig själv, chattas, delas bilder... Jag vet inte hur många bilder jag hade där folk är upptagna med sin telefon.
Första gången jag konstatera att det är det är mer en regel än ett undantag att ha sin telefon i hand, konstant.
Delar här med mig några glimtar från dagarna två.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar