Jubelväggen

Mitt skrivbord väller.
Tidtabeller, deadlines.
Missförstå mig inte, detta är ingen klagovägg. Inte alls. Tvärtom.
Jag jublar!

Julkorten är förbiediterade, hade faktiskt den sista julkortsfotograferingen i förrgår.
Slutresultatet blev femtiosju barn och två hundar.
Åldersharang på 7 veckor till 10 år.
Flickor och pojkar, syskon och kusiner.
Men där emellan hade jag evenemang, familjefotograferingar samt företagsfotograferingar, som fortfarande ligger under arbete...
Ja, och min självständighetsbild, som jag planerat en längre tid men vi inte fått ihop kalendrar och tid.
Men bra så!
Jag är så l y c k l i g det jag bara vågat drömma om nu börjar ta luft under vingarna ordentligt.
Tackar min lyckans stjärna.
Evigt tacksam.

Självständighetsbilden hittar ni på min Facebooksida eller på mitt Instagram konto.
@lindamariefoto
Välkomna att följa <3
Riktiga noitapiirin sa modellen då hon såg bilden :D

Jag bestämde mig för att skriva in mig i Hangös företagare med.
Har gått på några föreläsningar o afterwork för att få lite känning av det, men inte blivit riktigt övertalad innan att gå med.
Har inte riktigt hittat den röda tråden, tiden har inte kännats rätt men nu är tiden mogen nog.
Allt har sin tid.

Men mitt i beställningarna har jag även hunnit ta några bilder på mina barn.
De är lite skomakarens barn de.
Dels har mina söner Photographers Child Syndrome och dels hinner inte deras mamma riktigt dokumentera dem, eller om hon hinner det så blir de oediterade NEF filer i mappar här och där...
Känner ni till det syndromet då?

Än i år tänkte jag hinna med några fotograferingar.
Skall försöka hinna publicera lite också imellan.
Om inte nu så senare, ni vet :D

Bjuder på en bild av min yngsta son, när han njöt av rekvisitan till julkortsfotograferingen.

Ljus och värme.