Under året som gått har jag återvänt till mitt dagsjobb från föräldraledigheten och kört igång med min fotograferingsfirma vid sidan om igen med nya tag.
Hemsidan blev klar i vår-vintras, den som väntat över ett år på att bli publicerad, och jag har vågat ge synlighet åt mig själv lite mer.
Jag har hoppat in på nya fotograferingsområden och lärt mig nytt. I mängder.
Jag har snurrat på dagsjobb, fotograferingar, editeringar, beställningar, hushåll, hem och tre barn. Ibland har det varit större härva, ibland mindre, men vi har hittat vår väg i vardagen allihopa med alltihopa.
Läste nånstans att mänskan växer och utvecklas i sju års cykler och jag personligen känner av den utvecklingen i år.
Det är sju år i år sen jag köpte min första systemkamera.
Vägen har varit slingrig och lärorik. Berg och dalar. Med självförtroende på topp och svackor. Perioder då jag endast editerat i svartvitt, inte vågat tro på mig själv och perioder då jag använt starka färger, från hela paletten.
Vinklar har testats, så som ljussättningen och utrustning har uppgraderats och efter varje fotografering har jag kommit framåt ett pyttelitet steg. Pyttelitet.
Jag står fortfarande i förskolestövlar brukar jag säga och har massor att lära mig.
Världen genom sökaren är så himla fin!
Man lär sig se omgivningen på ett annat sätt, med ett annat öga, även utanför kameran.
Jag försökte få ihop ett collage med mina #bestnine men det var omöjligt vet ni. Totalt omöjligt.
Jag vet inte hur många collage jag plocka ihop och var gång kändes det att nån fattas. Så det fick vara, ingen Best Nine kommer av mig i år, skulle bli så många delar.
Men jag kan berätta att jag känner jag hittat mig själv. Jag har hittat det som inspirerar mig, jag har hittat det som gör mig obeskrivligt glad. Jag har nog hittat min stil.
Jag växer var dag, blir aldrig färdig. Jag hittar nya inspirationskällor, både inombords och utanför. Jag får släppa min kreativitet fritt och använda min fantasi. Leka med visioner och samla ihop idéer till bild.
Detta är en resa jag verkligen njuter av.
Tänk att vad som var en hobby blev en livstil och senare ett arbete, som drivs av passion.
Genom åren har jag haft flera samarbetspartners, så också i år.
Jag vill passa på att T A C K A dem.
Tack för att ni tror på mig.
Ni är guld värda.
I år har jag haft glädjen att arbeta med dessa..
Strax har jag årets sista fotografering.
En familjefotografering i studiomiljö.
Jag väntar med iver vad nästa år vill hämta med sig.
Jag vill fortsätta att växa och målet är att våga marknadsföra mig själv mer.
Men framför allt vill jag dela med mig visuell glädje.
Vi säger ost när vi ses!
<3
- Linda
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar