Idag är den dagen då jag skall åka in till Helsingfors för att berätta om min väg i fotograferingens värld. Med små steg har jag tagit mig framåt.
Jag har satt flertal timmar på att rota i arkiven efter bilder från tidernas begynnelse, suttit med leende på läpparna men också med händerna för ögonen.
Vilken härlig och nostalgisk trip det varit.
Med huvudet virrigt, och med plockande hit och dit av bilder så har jag nu fått ihop de 65 bilder jag tänker visa och berätta om.
Att ha sparat så massvis med bilder från år bakåt är verkligen nyttigt och lärorikt för mig. Vilka framsteg jag gjort!
Skulle jag ha tid skulle jag editera om majoriteten av bilderna! Men sen tillika så var det min kunskap och talang just då och alla har vi börjat någonstans.
Ännu har jag massvis att lära mig och klar kommer jag nog aldrig att bli och om sju år sitter jag garanterat med samma känslor angående min fotografering och editering.
Det är inte bara konsten att fotografera det handlar om utan även konsten att editera och där är smaken så brokig det skall man sällan uttala sig om. Jag har allmänt dragit den linjen jag gillar det som faller mig i smaken och lämnar okommenterat och ogillat det som inte faller mig i smaken.
Fast den regeln gäller säkert så gott som alla här.
Bildberättelsen kommer heta "Lindas sjunde år" och med det syftar jag på det jag gjorde ett blogginlägg om innan, att jag hört att var sjunde år går mänskan igenom utvecklingscykler i livet och det är sju år sedan jag köpte min första systemkamera.
Den röda tråden är porträtt, eftersom jag till mestadels sysslar med det och majoriteten av bilderna är från 2017. Tidigaste bilderna är från 2012, filer från 2010-2011 är inte många på hårdskivan så dem lämna jag bort, de har förblivit på vägen nånstans efter fler flyttar och datoruppsägningar.
Valde att inte ta med bröllopsbilder alls eller annat än enskilda porträtt.
Allt från 0 - 100 åringar.
Att välja ut bilder var som sagt inte det det lättaste, eftersom jag oxå behöver få min berättelse att flyta. Jag plockade och plockade på bilder, gick igenom bildspelet, fundera på mina ord, åkte en berg- och dalbana mellan självsäkerhet, ångest och panik.
Men nu har jag bildspelet ihop och litar på att det är en bra kombo.
Nyckelorden är nerskrivna och magfjärilarna där de ska vara, i maggropen.
Lite pirrigt måste de ju vara, annars skulle det inte bli bra.
Känner mig så glad och ärad.
Så om ni har vägarna förbi huvudstaden, välkomna in och lyssna på min bildberättelse!
Denna bild valde jag till introduktion, det är en gammal bild, en stor favorit genom åren.
En av mina absoluta favoriter egentligen.
Vet inte om det är känslan i bilden eller den tid den tar mig tillbaka till.
Kanske det är en kombination av allt det.
Borde hitta NEF filen och ge den ny kärlek någon dag tror jag, men nu får den gå med gammal editering.
Den är väldigt fin så.
Bilden är tagen under en Fotofestival i Hangö, platsen är Ryssholmen i Täktom.
Vi hade kokat egen varm glögg av rödvin och muscovadosirap och satt fem stycken fotoentusiaster ena kvällen runt lägerelden där under månskenet.
På bilden ser ni en av mina nära fotovänner, han sitter och väntar på att resten skulle hitta ut dit.
Livet skulle nog behöva mer sånt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar