Kvantitet vs Kvalitet

Nu när bokningarna till utomhusfotografering droppar in så har funnit mig själv upprepa samma mantra åt varje kund då hen frågar om passliga klockslag;

"Jag fotograferar gärna så sent som möjligt, gärna på kvällskvisten om det är en fullt solig dag, vid molnig eller disig dag passar så gott som vilken tid som helst. Om vi ändå fotograferar tidigare en solig dag så väljer jag gärna en skuggig plats."

Solen står högt länge redan nu. Hade hunnit glömma det under ett års tid igen. På något vis var jag i den tanken att midsommartider fotograferar vi klockan tjugoett tidigast, men tills dess, under hela vårens lopp, passar det ypperligt efter klockan sjutton. Men ljuset är hårt bra länge än efter fem.

Det här med ljuset ja, fotografering bygger sig på att fånga ljus och smak och tycke är många där!
Att bemästra ljuset är dels en teknisk kunskap men jag skulle våga påstå att det har litet mer med känslor att göra än teknik.
En ljuskänslig fotograf klarar av att ge det lilla extra och rätt sorts känsla med att välja rätt sorts ljus till sin bild.
Ljusets kvalitet är en ytterst viktig ingrediens under en fotografering och kan ha många olika effekter på en bild. Ljus kan vara hårt, mjukt, skarpt eller omgivande.
Ljusets riktning är minst lika viktig. Kommer den bakifrån, framifrån, underifrån?
Allt påverkar slutresultatet.
Det viktigaste är att man vågar prova sig fram, experimentera och knäppa bilder. Massvis.
Man lär sig hela tiden och av sina misstag man gjort med tidigare bilder.

Jag har genomgått en utvecklingsfas känner jag själv, som jag skrev om innan.
Den sjunde cykeln.
Det sjunde året.
Känns som om jag tagit ett stort steg tillbaka men ändå framåt.
När jag för sju år sedan började fotografera så var mina bilder väldigt mörka, jag minns att jag var nästan rädd för ljuset och ogillade sönderfläkta vita partier. Toleransen för det steg genom övning och jag lärde mig se ljuset, det som det upprepats åt mig om och om igen men jag inte direkt förstått. Jag åkte från mörkt till ljust. Motljusbilderna kom och fanns med en tid och jag övade och lärde mig ta sådana tills jag nu åkt tillbaka från ljust mot det mörka igen.
Med mig har jag tagit talangen att bättre bemästra ett ljus som jag gillar.
Av motljus och medljus så gillar jag mest medljus.
Av skarpt ljus och mjukt ljus så gillar jag mest mjukt ljus.
Alltså undviker jag att fotografera porträtt i starkt solljus mitt på dagen, då kontrasterna och skuggorna är så hårda de ser ut som man skurit dem med kniv. Då är också ljuset vitt och äter en del av naturens färger.

Ofta hör jag orden;
"Nu hade vi tur för vi fick sol!"
Och en del av mig tänker ((skriker) (NEEEEJ!)
För ja, solen är bra och sol vill vi ha men som i många andra saker så är det inte bara kvantiteten som räknas, utan kvaliteten.
Kvaliteten.
Ljusets kvalitet.

Här nere har jag lagt ett exempel på två bilder på min dotter.
Bilderna är tagna med några minuters mellanrum på samma stig en molnfri dag.
Bilderna är lätt editerade.

Bilden till höger tog jag först, i ljuskägglan. Mycket solljus.
Kontrasterna och skuggorna är hårdare och eftersom jag arbetade med naturljus så behövde jag dra upp skuggorna efteråt för att få fram henne nättare, det resulterar i att jag tappar djup. Iallafall i mina ögon. Fin på sitt vis jo men bilden är hårdare, plattare och flackare helt enkelt.

Bilden till vänster tog jag sedan några meter bort. Samma solljus men ett träd silar det hårdaste ljuset och vi står i skugga. Möjligheterna att editera en bild med mer djup och vackra naturliga färger är mångfalt bättre. Slutresultatet är också mer behagligt att se på.
Så tycker jag.
Men allt är ju smaksak.

Vad tycker ni?