Det är jag knappast ensam om här i världen, men jag får oftast just då ett väldans behov att fotografera precis där i den stunden, och oftast är även ljuset som bortblåst den kvällen jag skulle ha möjlighet till det.
Just det, kväll.
Det där härliga guldiga kvällsljuset.
Jag hade kastat öga på den här platsen när jag susa förbi med bilden många gånger.
De döda torra gräsen från förra året, bland de torra kala grenarna och tallstammarna förvandlades till ett fält av guld just efter klockan åtta på kvällen. De gulbruna gräskronorna nästan gnistra.
Jag ville prova min yttre blixt där, efter att jag gått en webinar om hur bemästra en extern ljuskälla utomhus bättre, men den är utlånad till en fotovän för tillfället så jag fick jag ty mig till en reflexskärm.
Det var ju inte precis igår man uppfann reflexskärmen men för mig kom den att bli som en ny uppfinning, igen.
Säger igen för jag har använt en sådan innan, både utomhus och inne i studion men av någon totalt oförklarlig orsak så lämnade jag den på hyllan och damma.
Jag har försökt fundera på detta, hur det kan ha gått så, att jag helt hoppat bort från det spåret.
Jag kan inte direkt sätta fingret på när det skett men jag vet att jag är på väg tillbaka ditåt i mångt och mycket där jag nångång startade.
Ruta ett.
Den rutan har varit på tapeten nu några dagar.
Så jag bad min guddotter som modell, skruva på åttiofemman och tog med reflexskärmen.
Min guddotter har ställt upp innan, på skridsko- och snöbilden om ni minns. Hon är i så perfekt ålder för sånt här! Tio år, gör som man säger men vågar improvisera lite själv och det bästa, ställer så himla gärna upp till mina bildvisioner!
Måste ge stilpoäng åt hennes mamma dock som höll i skärmen så samarbetsvilligt! :D
Sätter här en före och efter bild samt den färdiga upptill.
Före bilden är mörk för ville absolut inte ha något sönderfläkt och vitt hår, men reflxskärmen hjälpte så de mörkaste partierna efteråt var lättare att arbeta upp. Tro mig.
I den obearbetade bilden kan ni även se en del av reflexskärmen i högra sidan, som jag klona bort. Solen var lågt så det gällde att hålla den nära och med silversidan till så vi fick, som min guddotter sa när hon kände hur hennes ansikte bada i det, det 'guldiga ljuset'.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar