Några varma veckor får oss att glömma att största delen av året har vi det mörkt och kallt.
Mänskan är vidunderlig.
Lever och fångar stunden, väldigt starkt.
Jag har fångat många fina stunder senaste veckan.
Mest har jag legat på gräsrotsnivå och fotograferat små sommarflickor och sommarpojkar med föräldrar men även varit upp till Täktom för att ta några bilder på en häst.
Hästar är så vackra djur.
Jag hade två visioner; ett klassiskt headshot porträtt som skulle bli svartvitt med svart bakgrund och en terrängbild i kvällsljus där hela hästen är med.
Två önskemål och en häst som inte kunde bry sig mindre om mig eller allt vi försökte distrahera den med.
Det ni.
Jag arbeta mot solnedgången men försökte vara lugn så att det ens skulle bli något av det hela.
Det prasslades med påse, det lockades med mysli, visslades, klappades, flyttades på häst, bländades... Inget. Cola kunde inte bry sig mindre om oss. Öronen höll hon bakåt dragna och hennes mula såg ut som om den var tusen kilometer lång. Om det är något jag lärt mig under fotograferingar av häst så är det att öronen skall vara framåt, helst.
Ska skällde en hund i skogen och då!
Båda bilderna är tagna ute på stallgården i naturligt kvällsljus.
Två bilder önska jag, tog säkert tvåhundra och bröt regeln att en av tio bilder är lyckad så det small i knutarna. Men som dom säger, lär dig reglerna, sedan kan du bryta dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar